Idag har jag agerat balfotograf åt min bästa vän, som var slående vacker! Jag var på plats redan en timme innan hon skulle anlända, för att få så bra plats som möjligt, och dessutom hinna se en glimt av Linus och hans söta dejt. Det syns som tur är inte på bilderna, men tur med vädret var något de inte hade; det blåste iskallt och regnade av och till. Bra gjort av Brain att välja en klänning i svart tyll, på så sätt slipper man ju ovälkomna regnfläckar ;)

Temat var hollywoodglamour, och glamourösa var de verkligen! Hennes håruppsättning var helt klart en utav de vackraste... själv såg jag mest ut som ett fågelbo i håret efter drygt en timma i regn och blåst, och mina händer var helt stelfrusna, men vad gör man inte för en bal på slottet? Inte en chans att jag skulle missa Brains stora kväll. I hope you're having the time of your life! ♥

Home at last. Efter tre dagar i Linköping och två dagar i Vetlanda är jag nu på snabbvisit i mitt eget hem. Bor man på ett så pass tråkigt ställe som jag gör är det en fröjd att få tillbringa sina dagar utanför kommunens gränser, och ännu bättre blir det när man får tillbringa sina nätter bredvid sin John. ♥

Pappa hade en liten överraskning till mig när jag kom hem; han har tryckt mina Model Lab-bilder på canvasduk och gjort tavlor av dem! De blev så fina att jag faktiskt överväger att pryda mina väggar med bilder på mig själv, lite lagom självglorifierande sådär ;) Jag borde för övrigt passa på att ta fina bilder på mig och Brain medan tid finns, dvs innan hon flyr landet - gräset ser onekligen grönare ut i Vancouver! Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer lyckas, och det stort. Är det någon som förtjänar framgång så är det du, det menar jag verkligen. Jag är jätteglad för din skull, jag önskar bara att du kunde flytta till Kanada utan att vi skiljs åt... vore inte det drömmen?

Morgondagen ser minst sagt lovande ut! Klockan kvart över nio kommer jag stå redo och vänta på Brain och Blondie, my beloved psykologistudenter, som skriver sina sista slutprov imorgon bitti. Lycka till hörni, show them how it's done! Om allt går som planerat blir det varsitt glas vin i firarsyfte, och firande är vi verkligen värda efter allt slit vi utstått de senaste två åren. Det är hög tid att vi frigör oss från Sektens klor. Jag ser även fram emot att få innebörden av borderline amazing förklarad för mig; jag tror bestämt jag börjar tappa greppet om IB-jargongen... och tur är väl det när jag tänker efter. Framåt kvällen ska jag sätta mig på bussen mot Linköping, igen, och tillbringa ytterligare några dagar med min man. Livet är bra härligt ibland!

Igår kväll firades min nyfunna frihet med familj och tårta. Gästerna fokuserade i och för sig mer på den hetsiga sorkdiskussion samtalet bröt ut i, än på det faktum att jag slutat skolan, men ändå. Idag står jag handfallen inför samma frihet. I två års tid har tanken på att det finns något viktigare jag borde göra ständigt cirkulerat i mitt huvud, och nu kan jag helt plötsligt bara vara. Vi brukar skämta om att IB är en sekt som påverkar varje aspekt av ens liv, och tänker man i sådana termer får väl de följande veckorna ses som en period av avprogrammering. För att kunna njuta av min ledighet måste jag anamma ett nytt sätt att tänka. Det är inte tal om någon helomvändning, inte alls, men att släppa stressen, pressen och kraven skulle gör mig gott.

Jag vet något mer som skulle göra mig gott, eller snarare någon mer, men honom får jag inte träffa förrän på söndag. Jag ser verkligen fram emot det! Jag saknar honom. ♥

Det är lustigt hur olika långa två efter varandra följande treårsperioder kan kännas; tre oändligt långa högstadieår följdes av lika många år på gymnasiet som bara flöt förbi. I strävan efter att finna en förklaring till varför det går fort när man har roligt väljer jag att vända mig till naturkunskapen. Jag väljer att tro att fluktuerande dopaminnivåer ligger till grund för vår uppfattning av tid. Jag väljer den för mig enkla tankemässiga utvägen.

Det är hög tid nu för livet att ta en ny vändning, för mig att påbörja det jag vill se som fas två - den delen av livet jag får bestämma över själv. Den delen av livet där ledorden är allt annat än obligatoriskt.