Igår kväll firades min nyfunna frihet med familj och tårta. Gästerna fokuserade i och för sig mer på den hetsiga sorkdiskussion samtalet bröt ut i, än på det faktum att jag slutat skolan, men ändå. Idag står jag handfallen inför samma frihet. I två års tid har tanken på att det finns något viktigare jag borde göra ständigt cirkulerat i mitt huvud, och nu kan jag helt plötsligt bara vara. Vi brukar skämta om att IB är en sekt som påverkar varje aspekt av ens liv, och tänker man i sådana termer får väl de följande veckorna ses som en period av avprogrammering. För att kunna njuta av min ledighet måste jag anamma ett nytt sätt att tänka. Det är inte tal om någon helomvändning, inte alls, men att släppa stressen, pressen och kraven skulle gör mig gott.

Jag vet något mer som skulle göra mig gott, eller snarare någon mer, men honom får jag inte träffa förrän på söndag. Jag ser verkligen fram emot det! Jag saknar honom. ♥