Vissa dagar börjar bra, andra sämre, visst, men det är fanimig inte många som börjar såhär kasst. När jag vaknade idag kunde jag knappt öppna ögonen. Någon timma senare tog jag det här kortet som bevis ifall svullnaden skulle försvinna innan jag hann till en doktor. Det gjorde den inte.

Dit gick jag, träffade en sjuksköterska, väntade två timmar i ett väntrum och fick sedan träffa en läkare. 2 timmar väntetid - tur att det inte var något allvarligare fel på mig! Läkaren tror i alla fall att det rör sig om tvättmedelsallergi och att det blir bättre om jag tvättar mina örngott i något milt, kemikaliefritt medel. Han gav mig en enorm burk hudkräm man inte kan vara allergisk mot, och sa åt mig att äta antihistamin i sju dagar.

Varför kan livet aldrig bara flyta på!? Varför måste alltid någonting krångla? När man förväntas plugga en massa underlättar det ju om man kan öppna ögonen...

I morse vaknade jag med tårar på kinderna efter mitt livs hemskaste mardröm. Jag kan ju säga att det inte direkt var lockande att stiga upp efter det, men det var jag givetvis tvungen att göra ändå. Jag avskyr verkligen mardrömmar som är så hemska att känslan håller i sig ett bra tag efter att man vaknar :/ Traskade iväg till skolan gjorde jag vid halv tio, och kom för en gångs skull ihåg att ta med mig min ipod. Ett gäng briljanta Stones-låtar gjorde mig sällskap innan föreläsningen, och det lyfte som tur är humöret en hel del!

På lunchen gick jag och fikade på Costa med Natalie. Hon är studentrepresentant för International Business, så vi går på samma SSLC-möten (SSLC = Staff-Student Liaison Committee). Skolårets första möte hölls idag, och det som diskuterades mest var att eleverna klagar på den dåliga feedbacken man får på uppgifter man lämnar in. Vi förstaårselever har bara fått en uppgift betygsatt hittills, och feedbacken på den var usel! Det var tydligen ett flertal elever som blev underkända, och varken de eller vi som klarade oss har fått några skrivna kommentarer alls. Det enda vi fick var några ticked boxes (ex Is the assignment written in the required academic style? No[ ] Yes [X]. Problemet för mig personligen är att de har kryssat i Yes för alla påståenden, och ändå är betyget 'bara' 60%. Om de kryssar i att man gjort allt rätt och inte skriver några kommentarer, hur ska man då veta hur man ska förbättra sig?

60% är jag ändå väldigt nöjd med med tanke på att det är den första uppgiften (plus att jag gjort bättre ifrån mig än många britter trots att engelska inte är mitt modersmål, yay!). 60% motsvarar något de kallar 2:1, vilket ungefär innebär det näst bästa betygsskiktet. Går man ut med 2:1 är det bra nog för att bli anställd var som helst som det man är utbildad till, om ni förstår vad jag menar. Får man sämre än 2:1 kommer de flesta bara lägga ens CV åt sidan, or so I've been told. Världen är hård.

Efter SSLC-mötet väntade tre timmar grupparbete (med Natalie, Duncan, Ryan och Mark). Vi börjar med en uppgift i Fundamentals of Marketing där vi ska apply the principles of marketing to a campaign, och vi har valt att arbeta med chokladmärket Cadbury, ska bli intressant att se hur det går! Grupparbete är som bekant inte min cup of tea, men min grupp består i alla fall av riktigt skönt folk - alltid något :)

När vi grupparbetat klart hade det blivit mörkt, och då var Ryan så snäll och skjutsade hem mig. Ryan är ett år äldre än John och verkar vara en riktigt schysst kille, så jag övertalade honom att ta med mig och John ut nån gång. Hoppas det faktiskt blir av!

När jag kom hem var jag helt slut, så jag däckade i sängen och sov i tre timmar, haha!

För ett otränat öga ser det här inte så märkvärdigt ut, men ett otränat öga har så fel, så fel. Det här är det bästa som hänt mänskligheten sedan färdigskivat bröd - I kid you not.

En halvtimme innan jag skulle iväg till skolan knackade det på dörren, och det var DHL som hade ett paket med kläder till mig! Jag beställde det i helgen och hade inte förväntat mig att det skulle komma så snabbt (jag antog att paketet skulle skickas med posten, och det är ju poststrejk här...). Trevligt att Matalan använder sig av en budfirma tycker jag :)

På bilden nedan är det ena jeansparet som kom idag (jag älskar den udda färgen!):

På bilden ser det nästan ut som fläckar märker jag nu, men det är det som tur är inte, utan bara sömmar och slitningar. Sitter som en smäck gör de också! Men det allra bästa är priset; de kostade bara £4. Fyra pund är inte mycket.. en liten cappuccino kostar £2, så istället för två koppar kaffe fick jag ett par byxor. Lyckan är total, haha!

Det blev ingen lista skriven idag heller... Vet ni varför? Jag är sjuk. Jag är trött och hängig, och i nuläget rätt tjurig för att jag inte orkar vara trött och hängig längre. Livet blir genast så otroligt mycket jobbigare när man mår fysiskt dåligt. Hade jag bara varit lite deppig hade jag tagit bussen ner till stan och traskat runt, tagit en fika, säkert köpt mig något litet fint... t ex ett sött litet duschset för några pence på Primark, en tjejtidning eller kanske ett par fina strumpbyxor. Men nu när jag mår fysiskt dåligt orkar jag inte ens lämna huset. Det blir en ond cirkel det där; man blir deppig men orkar inte av-deppa. Pricken över i:et är att jag inte ens orkar plugga.

Bäst för min kropp att den har återhämtat sig tills på måndag, annars jävlar! Inget ska hindra mig från att njuta av min lyxiga klippning hos Barbara Daley, var så säkra ;)

När det inte händer mycket får man glädjas åt det lilla, dvs att vi äntligen fick en mikrovågsugn igår!

Vi fick även en anslagstavla som inger en rätt schysst kollektivkänsla. Det är ju trots allt så vi bor - i ett kollektiv - så det är väl passande. Det faktum att man förväntas kommunicera med varann genom lappar på en anslagstavla är kanske en smula sorgligt, men det väljer jag att bortse från. Man kan ju sätta upp allt möjligt trams på den om man har lust, så den ska vi nog ha kul med ;)

Hmm, vad händer annars? Jo, jag tittade in på min brors födelsedagsfika (grattis David!) med hjälp av Skype, och passade på att gnälla lite om min sjukdom. Jag vaknade helt svullen i morse; ögonlocken var illröda och själva ögonen såg ut som två streck. Hade jag inte vart så skicklig med sminket hade nog folk börjat undra vad som försiggår här hemma, haha! Det är tur att John pysslar om mig. Han var gullig och gav mig kvällsmat på sängen tidigare (vilket främst resulterade i att jag spillde varm choklad på lakanet, men tanken var god).

Imorgon tänkte jag få tummen ur och göra en lista över småsaker som skiljer sig mellan Sverige och England. Det är en hel del vardagsgrejer som ser annorlunda ut här, både positivt och negativt. Men först ska jag sova!

Godnatt!

Nu vet jag ju i och för sig inte om det här erbjudandet enbart är brittiskt eller om Twix har det även i andra länder, men det känns i varje fall väldigt brittiskt. På insidan av varje Twix-förpackning här finns en kod, och skriver man in den, samt sitt namn och sin adress på deras hemsida shareacuppawithtwix.com får man antingen en gratis kopp te hos någon utav deras samarbetspartners, eller får man fem tepåsar hemskickade till sig.

Jag tyckte det var så lustigt att jag beställde hem fem tepåsar var till både mig och John. Det var väl minst någon vecka sedan jag fyllde i våra detaljer på sidan, och det glömde jag lika snabbt som jag gjort det, så jag blev rätt paff idag när tio tepåsar trillade in genom brevinkastet^^

"Twix is sharing a cuppa with the nation!"

Som studentrepresentant får man göra många spännande saker. Idag fick vi stå i en cirkel och kasta tre bollar mellan oss. En stod för namn, en för degree programme, en för favoritsport. Måttligt roande. Jag tycker inte om lära-känna-övningar. Lyckligtvis fick vi en hel del viktig information också, så jag gick inte dit helt i onödan :)

Jag hade gett en hel del för att få stanna hemma idag kan jag säga; jag har åkt på den västa förkylningen jag haft på flera år! Jag är hes, halsmandlarna är stora som testiklar, näsan rinner, ögonen är röda, och jag nyser var femte sekund. Blir att stanna hemma imorgon och krya på mig.

Efter skolan tog jag bussarna (ja, det krävdes två!) till TJ Hughes och köpte en ny fön. Den lilla fönen jag släpade hit från Sverige har några år på nacken och verkar inte vilja vara med länge till. Den börjar lukta så fruktansvärt bränt när jag använder den... jag tror den bara väntar på rätt tillfälle att explodera rätt i ansiktet på mig. Hairdryers are sneaky that way.

Det har vart en lång men bra dag i skolan. Jag har klarat av fyra timmar föreläsning, en tutorial, och så har jag varit och registrerat mig hos skolhälsovården. Jag har träffat lite 'nytt' folk, bland annat en jättetrevlig tjej som heter Lucy. Jag skulle förresten precis lägga till henne som vän på Facebook, men hittade henne inte - det finns tydligen närmare 400 personer med samma för- och efternamn(!) som hon.

Efter skolan gick jag och John och åt middag på Wetherspoon. De har en 'afternoon deal' med fish and chips, bröd, smör, och te eller kaffe för £3.20. Billigt och bra, men framför allt gott!

Nu blir det myskväll med choklad, vin och film :)

Jag fick brev från modellagenturen idag, i vilket de bad mig ringa deras kontor och uppge ett referensnummer:

På papprena jag fick när jag var där på casting står det att de endast väljer ut en väldigt liten procent av alla sökande, så jag blev väldigt smickrad att de kontaktade mig! Jag ringde dem vid halv ett och mannen jag pratade med sa att han skulle ringa upp mig om ett par timmar, men det gjorde han inte, så vid halv sju ringde jag igen och fick prata med en annan person.

Anledningen till att de skickat brevet till mig var mycket riktigt att de vill att jag ska arbeta för/med dem. De vill "put me on the books" som de så fint uttrycker det, haha! Problemet är bara att de inte alls lät förstående då jag förklarade att jag är student och inte kommer att kunna gå på castings ifall de krockar med mina föreläsningar eller tutorials, utan sa bara till mig att jag behöver ha en mer positiv attityd gentemot det. Jag hade hoppats att de skulle vara villiga att ta hänsyn till mitt schema när de bokar in mig på eventuella castings, men det verkar de inte särskilt intresserade av att göra. Dessutom kan dessa castings äga rum i hela nordvästra England (tja, hela England för den delen, men främst nordvästra), och att resa runt kostar som bekant både pengar och tid.

Jag blir alltså tvungen att tacka nej. Jag skickade precis iväg ett e-mail till dem där jag tackar för möjligheten, förklarar min situation, och tackar nej till att arbeta med dem. Det känns inte kul alls att behöva säga nej när jag äntligen får möjlighet att syssla med något jag velat göra så länge, men det är betydligt smartare att tacka ja till utbildning än till modellande. Speciellt när jag vet att jag är för kort för att få riktigt coola jobb... Livet är hårt ;)

Wohoo! Jag har blivit utvald till studentrepresentant för förstaårseleverna som läser Marketing. Okej, nu var det förmodligen så att det inte var fler än jag och den andra personen (som tydligen heter Megan) som har anmält oss, men ändå. Ni skulle bara veta hur mycket lärarna tjatar om att det ser fint ut på CV:t att vara student representative, och eftersom det bara finns två platser är jag jätteglad att jag blev utvald!

Jag blir galen på det här huset!!! Alltid är det något som krånglar, och är det inte mögel i köksskåpet, eller hål i taket så är det vatten på golvet. Mycket vatten. Idag steg jag upp, läste en tolv sidor lång artikel som förberedelse inför en tutorial, åt frukost, och sedan gick jag och lade mig en timme till. När jag steg upp igen var köksgolvet täckt av en massiv vattenpöl, och det droppade vatten från lampan den här gången.

Jag rindge Nick som lovade att komma så fort han kunde och sedan skyndade jag iväg till skolan. När jag kom hem igen hade arbetare varit här, men vad de hade gjort eller inte gjort visste jag inte. Angie ringde Nick och han meddelade oss att allt var fixat. 'Allt' var tydligen att röret till Carolines element hade lossnat, så när hon kom hem upptäckte hon att flera av hennes ägodelar har blivit fuktskadade. En läderväska hon fick i studentpresent av sin gudmor är helt förstörd, och en hel del av hennes kläder, samt hennes resväska har blivit blöta. Caroline ringde hyresvärden direkt och frågade för det första varför ingen meddelat henne att de varit inne i hennes rum, och dels vad som kommer hända med hennes förstörda grejer. Men tror ni hon fick någon ursäkt? Nej, just det, det fick hon inte. Tvärtom var hyresvärden så otrevlig att hon fick Caroline att gråta. Fy fan säger jag bara.

Jag har precis skrivit ut en papperskopia samt skickat iväg en elektronisk kopia av min uppgift i Organisations and Management. Den behöver inte lämnas in förrän klockan fyra imorgon eftermiddag, så det här får allt ses som att vara klar i god tid ;)

Helgen har varit allt annat än händelserik, så jag har inte haft mycket att skriva om. John har fortsatt att leta jobb, och själv har jag mest suttit framför datorn och arbetat med uppgiften.

Vår hyresvärd och hennes man tittade in idag och gav oss £270 att spendera på gas och elektricitet. Spännande va? Det blir något av en utmaning att fördela pengarna rätt, så att både gasen och elektriciteten räcker ända till nyår. De har ett så lustigt system här; man laddar sitt gaskort och sin elektricitetsnyckel på nästan samma sätt som man laddar sin mobil med pengar. Man tar med kortet eller nyckeln till en PayPoint och ber personen bakom kassan att ladda den med en viss mängd, och sen betalar man. Jag hade ingen aning om att det kunde gå till så innan jag flyttade hit... Man lär sig något nytt varje dag!

Genierna som lagt heltäckningsmatta på övervåningen har tydligen lyckats skruva hål i rören på flera ställen. Jag gissar att hyresvärden var för snål för att tänka tanken att de absolut billigaste arbetarna kanske är billiga av en anledning...

Det är verkligen tur att det är helg nu. Finns inte en chans i världen att jag hade orkat stiga upp tidigt imorgon och sitta stilla på föreläsningar hela dagen. Jag är helt slutkörd!

Efter skolan åkte jag hem och åt maten som John hade varit snäll och lagat, och sen var det bara att byta om och ge sig av igen. Vi tog bussen in till stan, John och jag, och gick bort till 40 Rodney Street där modellagenturens lokal ligger. Det var en handfull andra tjejer där också, och det man fick göra var att fylla i en blankett samt ta fyra provbilder (två ansiktsbilder - en med stort tandleende, och en med stängd mun, och två helkroppsbilder rakt framifrån). Förhoppningsvis hör de av sig inom ett par veckor, men enligt informationsbladet jag fick hör de bara av sig till en liten procent av alla som kommer på casting.

Hur som helst är det så att om de hör av sig måste man skaffa sig en portfolio innan de skickar ut en på ytterligare castings. Antingen kan man fixa det på egen hand eller kan de fixa det åt en, och då kostar det £199 för att få hår och smink fixat och 100 bilder tagna, utav vilka man får behålla 15. £199 är mycket pengar när man inte vet hur det kommer gå för en! Dessutom står det att man "have to be available to go to any castings which generally are in the North-West of England", och det skulle jag ju helt enkelt inte ha möjlighet att göra med tanke på att jag pluggar... men men... den dagen, den sorgen ;)

Imorgon har vi husinspektion här vid elvatiden, så jag, John och Angie har varit duktiga och städat huset. Nu kan de omöjligt ha något att gnälla på vad gäller vårt ansvar. Vi däremot kan gnälla en hel del, för det har börjat droppa ännu värre genom brandlarmet i köket, och från ett annat ställe också. Idag var det ingen som duschade, så vi har kommit på att det måste vara handfatet (med tillhörande rör) i badrummet som det är fel på. Alltid är det något!

Fick just ett samtal från modellagenturen, och jag ska dit och träffa dem redan imorgon kväll! Klockan 18.30 ska jag komma dit, klädd i smart casual, och ta lite provbilder. Spännande!

Jag var ju lite orolig för att det skulle röra sig om en oseriös agentur, men det jag hittade när jag googlade dess namn (fick nyss reda på det) ser väldigt lovande ut :)

Jag steg upp klockan sex och tog en dusch, gick och lade mig igen och sov en timme till, steg upp, gjorde mig i ordning och åt lite frukost innan jag gick till skolan. Just det, gick var ordet. Och det gick faktiskt oväntat snabbt!

Jag gick in på Tesco och köpte med mig en flaska vatten och lite fruktsallad, och sedan satte jag mig och väntade utanför föreläsningssalen. Jag var först där... måttligt roligt.

Själva föreläsningen sniglade sig fram, förmodligen delvis pga att jag var så trött, och så fort den var slut gick jag ut till Myrtle Street och hoppade på bussen mot City Centre.

John åkte för att möta mig, och i väntan på honom tryckte jag i mig en "snack box" från Kentucky Fried Chicken. Snacka om att hot wings satt fint när jag var så trött och hungrig!

Jag gick in och tittade lite på TK Maxx, en outletbutik med designerplagg för en bråkdel av originalpriset, men hittade inget vidare intressant. Gick vidare till Superdrug och köpte ett gäng hudvårdsprodukter för £1 styck.

Jag och John delade på en stor cappuccino på Rococo, sedan letade vi reda på svart bläck till min nya skrivare, och innan vi åkte hem köpte vi lite nödvändigheter i matväg på Tesco.

När vi kom hem stod hantverkarna utanför huset och pratade och rökte i lugn och ro, vilket irriterade mig något enormt eftersom vi bara har ett badrum här och gärna vill kunna använda det igen så fort som möjligt. Hantverkare som yrkesgrupp verkar inte riktigt ha greppat det här med effektivitet... eller vad är det som gör att  så många av dem har väldiga problem både med att börja jobba med och att slutföra arbeten i tid?

Jag däckade i alla fall på sängen rätt snart efter att vi kom hem, och då jag vaknade upp ett par timmar senare fick jag ägna ytterligare tankeverksamhet åt deras inkompetens. De har alltså kaklat om i badrummet, och det är pinsamt slarvigt gjort. Jag hade aldrig accepterat ett så uselt resultat, men nu är det ju varken mitt hus eller mina pengar det handlar om, så det är väl bara att tacka och ta emot.

Kvällen har tillbringats med nagellacksmålande och filmtittande. Nagellacket köpte jag för £1 utan att veta riktigt hur färgen såg ut (flaskan är silvrig och man ser inte innehållet), så jag blev positivt överraskad då det visade sig vara en djupblå färg:

Nu är jag tillbaka från en überspontan barrunda med Angie och John. Vid halv nio kom Angie och frågade om vi ville följa med ut en timme senare, och eftersom jag tar alla chanser att träffa nytt folk nu när jag är ny i landet tackade jag ja utan tvekan! Först gick vi till Hannah's Bar som var fullt av radiotherapy-studenter kvällen till ära, och sedan gick vi vidare till gamla Baa Bar. Liverpools nattliv är grymt!!!

Nu ska jag krypa ned under täcket och försöka få fem timmars sömn innan det är dags att stiga upp igen. Imorgon kommer hantverkare hit och byter ut dusch och kakel i badrummet, så det gäller att duscha innan de kommer hit om man vill duscha över huvud taget. Sedan har jag en föreläsning vid tio som jag inte direkt ser fram emot i nuläget, men det ordnar sig säkert det med ;)

Efter många om och men tog vi oss ner till stan och traskade runt lite, John och jag. Vi gick bland annat till Shared Earth (som jag nämnt en gång förut) och jag köpte ett pennfodral och ett skrivblock. Jag tycker att studier blir så mycket roligare om man har fina pennor, block och andra tillbehör :)

Jag steg upp ganska nyligen, och när jag gick ut i köket märkte jag att ett extra kylskåp ploppat upp från ingenstans. Vi har ett sedan tidigare som är hälften kyl och hälften frys, och det är inte hållbart att fem personer ska behöva dela på ett halvt kylskåp. Så det känns bra att ha ett till, trots att det också bara är litet. Nu kanske man inte längre behöver välja om man vill dricka mjölk eller juice....

Klockan halv nio knackade någon på dörren. Angie öppnade och det var tydligen brevbäraren som kom med ett massivt postpaket till mig, innehållande bland annat kläder och löste (från mamma och pappa). Tro det eller ej, men vi har inte hittat en enda affär eller butik som säljer smaksatt löste här! Det enda som finns att välja på i teväg här är English Breakfast, Classic Afternoon och Earl Grey. I påsar. Trist.

Nu ska jag städa lite, och sedan tror jag att vi ska åka ner till Liverpool One en sväng :)

Jag älskar fredagar! Det är så skönt att komma hem efter en lång skoldag och veta att man får sova ut ordentligt nästa morgon :)

Det här har varit en lång men bra dag. Den första föreläsningen var som sagt Development of International Business, och den kursen verkar riktigt intressant, efter introduktionen är jag om möjligt ännu säkrare på att jag gjort rätt val när jag valde den framför Introduction to Human Resource Management.

I Development of International Business kommer en 2500 ord lång report stå för 30% av slutbetyget: "You should use Michael Porter's 'Diamond' Model of International Competitiveness to analyse the business structures and competitiveness of one of the following countries: Brazil, Mexico, Canada, [...] If you are a student who is not normally resident in the United Kingdom or China, you may also write this report on your own country." = jag kan skriva om Sverige och slippa få mitt arbete jämfört med många andras (jag antar att jag kommer vara ensam om att välja Sverige).

På lunchen gick jag och köpte en bok om consumer behaviour - inte den jag nämde igår, men en som verkar väldigt lik den. Jag köpte även Citing References och fem andra informationshäften som verkar vara mycket användbara. Sedan gick jag till Starbucks nere i stan och fikade med en tjej som heter Natalie. Hon studerar International Business, men vi läser ändå exakt samma kurser den här terminen. Mycket trevligt att slippa spendera lunchtimmen ensam!


Andra föreläsningen satte minst sagt press på oss. I Organisations and Management ska vi tydligen lämna in den första uppgiften redan den 12 oktober, och den uppgiften kommer att stå för 10% av betyget! Efter det får man genast börja jobba med gruppuppgiften i samma ämne, och som tur är lyckades jag forma en grupp på föreläsningen idag. Det blir Duncan, Natalie och Ryan jag jobbar med, och det ska förhoppningsvis gå bra då alla är trevliga och pratsamma. Jag hade avskytt att komma tillbaka till skolan på onsdag och inse att alla andra redan delat in sig i grupper och att jag är ensam kvar, så det var verkligen en lättnad att få det ordnat så snabbt.

Nu blir det myskväll med John ♥

Investeringen jag nämnde tidigare idag är en prenumeration på branchtidningen Marketing Week. En årsprenumeration (50 nummer) kostar £150, så billigt är det inte. Inte som engångssumma i alla fall, men per nummer blir det inte så farligt.

Vi har blivit informerade om att man inte kommer att nå de högre betygen om man inte läser annat än kurslitteraturen. Man bör själv leta upp annan litteratur, vetenskapliga artiklar, osv, för att hålla sig uppdaterad på vad som händer inom marknadsföringsbranchen. Marketing Week rekommenderade läraren i Fundamentals of Marketing, så det fick bli en prenumeration i utbildningssyfte.

Vi fick i uppgift att göra varsin A-Z scrapbook om marketing, smockfylld av artiklar som kan kopplas till typiska marknadsföringstermer. Uppgiften är inte obligatorisk, men den som lämnar in den bästa scrapbooken vid terminens slut vinner £100, så jag tänkte att jag lika väl kan göra en eftersom jag ändå blir tvungen att läsa en hel del artiklar. Igår köpte jag lite scrapbookutrustning, så så fort jag hittar en bra artikel är det bara att sätta igång med pysslandet:

Idag provkör jag mina svarta Primark-jeans, och otroligt nog är det även första gången jag använder tröjan jag fick av mamma i somras. Härligt att äntligen ha på sig alla nya kläder som bara legat och samlat damm i garderoben i flera månader!

Jag ska alldeles strax ta bussen ner till stan, byta buss och åka upp till universitetet. Kursen på schemat idag heter Consumer Behaviour. Hoppas den som föreläser idag är lika trevlig som den igår :)

Jag gjorde förresten en rätt kostsam investering i morse, som jag tänkte berätta om när jag kommer hem. Hoppas ni har en bra dag allihopa!

...var jag på min första föreläsning. Föreläsaren heter Tracy, verkar hur trevlig som helst, och har varit marknadsföringsansvarig för Everton i sex år (vilket jag genast ringde och berättade för pappa, haha!). Yes, på University of Liverpool vet föreläsarna vad de pratar om, or so it seems. Jag tycker i alla falll att det är häftigt att hon som lär ut Fundamentals of Marketing själv äger ett framgångsrikt marknadsföringsföretag^^

Efter skolan gick jag till Rococo:

Efter att ha hällt i mig en stor cappucino drog jag med John ut på jakt efter lämpliga läroböcker. Marketing - a complete guide hade jag ju sedan innan, men resten av böckerna är nya: