Jag är plågsamt medveten om hur lätt jag har för att skjuta upp saker. Jag är the Queen of Procrastination, och låter mer än gärna saker ligga tills de absolut inte kan ligga längre utan måste bli gjorda i panikfart. Och ja, jag vet att det inte är det bästa sättet att gå tillväga, men ibland är det så svårt att låta bli...

Just nu försöker jag förbereda mig mentalt för att skriva en lång bibliografi enligt the Harvard System of Referencing. Ni som haft turen att aldrig behöva syssla med sånt vet inte hur lyckligt lottade ni är! Att skriva ihop en sådan bibliografi är completely and utterly, mind-numbingly boring, för att citera någon... vem minns jag inte. Svårt är det inte, men det är otroligt tidskrävande att leta upp all information om varje källa som krävs för att man ska kunna göra det på rätt sätt.

Sedan förstår jag för mitt liv inte varför man frivilligt skulle välja Harvard-systemet framför det numeriska systemet. En text med små upphöjda fotnoter här och där är så mycket smidigare att läsa än en fylld av parenteser med författarnamn och årtal. Jag slår vad om att universitetet tvingar oss använda det out of spite; de led säkert så av att själva göra det att de inte klarar av tanken på att någon annan får slippa. Ja, så måste det vara.