Jag önskar att jag hade bättre saker för mig än att vänta på vår hyresvärd, men dessvärre är mötet med henne prio nummer ett nu i eftermiddag. När det gäller att fixa saker åt oss (fungerande mikrovågsugn till exempel) är hon väldigt svår att få tag på, men när jag lämnade ett meddelande om att förlänga hyreskontraktet ringde hon tillbaka på direkten, och hade även tid att komma förbi samma vecka. Lustigt sammanträffande va?

Det är ju tyvärr så att saker ofta verkar betydligt bättre än de i själva verket är, och så vet jag helt säkert att det är med boende här i Liverpool. Och eftersom vi har begränsat med pengar vill vi inte riskera att hamna på ett värre ställe, så vi har bestämt oss för att bo kvar här tills vi hamnar i ett annat ekonomiskt läge ;)

Jämfört med den standard man är van vid i Sverige är det här huset inte direkt imponerande, men efter att ha varit hemma hos ett par brittiska vänner inser man att man kan bo betydligt värre här än vi gör just nu. Här vet vi i alla fall vad hyran landar på varje månad (eftersom el, gas och vatten ingår), och dessutom skulle vi med stor sannolikhet behöva köpa möbler om vi flyttar till en egen lägenhet, och det är kostnader man gärna undviker som fattig student...

Vi får väl helt enkelt uppskatta det faktum att vi bor både billigt och centralt, och stå ut med att dela boende med ett par andra ett tag till!

Jag ska ju föreställa en seriös universitetsstudent, och vad brukar sådana bära runt på om inte väskor med skolans logga på? Jag tyckte det passade bra att köpa en rejäl University of Liverpool-väska nu när fodret i handväskan jag brukar använda som skolväska börjat spricka. Handväskor kanske helt enkelt inte är byggda för att klara av åtskilliga kilo böcker... Jag får hoppas på bättre lycka denna gång!

Jag tror jag fick hela fem sköna timmar sömn innan telefonen väckte mig vid 06.50, som planerat. Jag har inga större problem med att stiga upp tidigt, men att stiga upp någon timme innan solen går upp känns lagom roligt. Men upp kom jag, och nu sitter jag på Costa och häller i mig koffein. Planerar även att läsa några sidor i Essentials of Marketing-boken innan föreläsningen börjar, mest för att känna mig extra duktig :)

Det är lustigt, men tråkiga saker blir faktiskt roligare om man går in för dem. Som nu till exempel; tanken på att sitta i en kylig föreläsningssal i två timmar känns inte alls lika plågsam när jag hunnit fika lite innan och läst på lite om ämnet. Ska försöka ta mig i kragen och stiga upp tidigare oftare. Andra och tredje året på universitetet lär med säkerhet kräva åtta timmars arbetsdagar, oavsett om jag har schemalagda föreläsningar och tutorials eller inte, så det är lika bra att vänja sig!

Imorgon är det hög tid för mig att lämna både huset och Kensington. Ingen skön sovmorgon får jag heller, fast i och för sig är det inte så farligt att börja skolan klockan tio. Jag minns alla år på Per Brahegymnasiet då jag tvingades stiga upp före sex för att hinna till skolan som började åtta, och jämfört med det är det en fröjd att kunna sova till halv nio om man har lust! Hur orkade jag stiga upp så tidigt? I mörka Sverige dessutom... Det är en gåta!

Nu blir det kvällsmys för mig och John, med massa varmt jordgubbste och det senaste avsnittet av House :)

Godnatt!

Idag har jag gått runt här hemma i dubbla lager kläder; jag har haft leggings med pyjamasbyxor över, och en långärmad tröja med kofta över, och en sjal runt halsen. Min morgonrock - min räddning här i kylan - har tvättats, och sedan har den hängt på tork på elementet. Nu är den äntligen torr och varm igen, och jag slipper frysa.

Tidigare ikväll blev jag så trött på att gå runt ofixad och sunkig att jag sminkade mig fint med bruna skuggor från Make Up Store, Face Stockholm och Stila. Det blev hur tjusigt som helst, och jag försökte fånga det på bild men blixten tog verkligen udden av det... Det syns knappt alls att jag har sotade ögon. Syns knappt att jag har mascara heller för den delen. Typiskt! Jag ska försöka orka återskapa looken imorgon och fånga den på kort i dagsljus istället. Det är kul att leka med smink ;D

Idag har jag arbetat hemifrån (haha!). Jag hade kunnat gå på en tutorial vid tvåtiden, men alla andra tutorials i det ämnet har varit så meningslösa att jag lät bli. För det första tar läraren inte upp något utöver det man kan läsa sig till, och för det andra har han en så kraftig brytning att man knappt förstår vad han säger. Det är inte bara jag som problem med att förstå; förra gången vi var där var det så många som bad honom upprepa vad han sa att jag tyckte synd om honom.

Vi har fått en ny tvättmaskin idag. Bra va? En som fungerar är alltid trevligt att ha... När de hade burit ut den gamla och ställt in den nya, samt försökt tvätta av golvet med en smutsig mopp, var det så skitigt i köket att jag inte kunde låta bli att städa. Jag dammsög golvet och torkade det med en ren mopp. Jag dammsög även resten av huset, och diskade lite. Och inte nog med det - jag lagade mat också! Pasta och köttfärssås till mig och John. Känner mig duktig :)

Mitt framtida jag?

För den som undrar kan jag tala om att jag faktiskt hunnit med att plugga också. Jag har äntligen tagit mig an den där jobbiga bibliografin, och skickat ut mail till alla gruppmedlemmar om vilka övriga detaljer jag behöver få skickade till mig.

Effektivitet är nyckelordet! ;)

Jag är plågsamt medveten om hur lätt jag har för att skjuta upp saker. Jag är the Queen of Procrastination, och låter mer än gärna saker ligga tills de absolut inte kan ligga längre utan måste bli gjorda i panikfart. Och ja, jag vet att det inte är det bästa sättet att gå tillväga, men ibland är det så svårt att låta bli...

Just nu försöker jag förbereda mig mentalt för att skriva en lång bibliografi enligt the Harvard System of Referencing. Ni som haft turen att aldrig behöva syssla med sånt vet inte hur lyckligt lottade ni är! Att skriva ihop en sådan bibliografi är completely and utterly, mind-numbingly boring, för att citera någon... vem minns jag inte. Svårt är det inte, men det är otroligt tidskrävande att leta upp all information om varje källa som krävs för att man ska kunna göra det på rätt sätt.

Sedan förstår jag för mitt liv inte varför man frivilligt skulle välja Harvard-systemet framför det numeriska systemet. En text med små upphöjda fotnoter här och där är så mycket smidigare att läsa än en fylld av parenteser med författarnamn och årtal. Jag slår vad om att universitetet tvingar oss använda det out of spite; de led säkert så av att själva göra det att de inte klarar av tanken på att någon annan får slippa. Ja, så måste det vara.

Nu är det mer eller mindre exakt tre veckor kvar tills vi sätter oss på planet hem igen. Det kommer nog kännas lite lustigt att komma hem efter att ha bott här i nästan fyra månader, men det blir säkert väldigt skönt också.

Jag ska alldeles strax ändra lite i min flygbokning och se till att jag och John får ta med en resväska var, utöver handbagaget. Jag vill inte behöva oroa mig för extrakilon, och för att inte få plats med allt jag vill/behöver ta med mig. Jag tycker inte om att man behöver betala för att ta med en resväska när jag flyger med Ryanair, men å andra sidan tycker jag inte om att betala biljettpriset som andra flygbolag tar. Vilket dilemma, haha!

Jag tänkte ta med mig lite kläder och skor hem och dumpa dem i Sverige, sådana som jag märkt att jag inte använder mycket, och istället tänkte jag frakta hit massa Ahlens bilar, Kalles Kaviar, och kanske  till och med en burk lingonsylt, vem vet? Det finns en hel del man som svensk saknar i utlandet ;)

Jag är ovän med tvättmaskinen just nu. Den verkar tycka att jag gjort den orätt, och har därför valt att hålla mina kläder gisslan. Så nu ligger min vittvätt där och skvalpar, precis som den gjort sedan fyratiden i eftermiddags. Det känns inte bra alls :/

Jag har ringt den som är ansvarig för att fixa saker i huset, och han lovade att skicka dit en kille imorgon bitti som ska ta sig an problemet. Hoppas bara det inte är något större fel på maskinjäveln. Det tog dem en månad att fixa en fungerande mikro till oss; jag vill inte ens tänka på hur länge det skulle ta att få hit en ny tvättmaskin...

Jag och John var som sagt på stan idag, efter att jag hade varit i skolan en sväng. Vi kom från olika håll, så vi möttes inne på St John's Shopping Centre och gick raka vägen till KFC. Jag smällde i mig en snack box med popcorn chicken, vilket är betydligt godare än det kanske låter. Jag älskar KFC, trots att det säkerligen är bland det värsta man äta om man vill vara snäll mot sin kropp...

Vi gick vidare till banken där vi förde över pengar från våra svenska till våra brittiska konton, och sedan gick vi och köpte ett par julklappar. Jag får nog slå in dem först när vi kommer hem till Sverige; jag betvivlar att paketsnöre ser ut som det ska efter att ha tumlat runt i en resväska i några timmar ;)

Det blev en fika på Rococo också innan vi åkte hem. Mysigt var det som alltid, men vaniljlattarna (latte i plural?) kunde vi skippat. Baristan där hade ingen vidare uppfattning om hur mycket vanilla syrup som är lämpligt att lägga i en och samma kopp kaffe. Han måste fyllt på minst till hälften med syrup - ja, det kändes som att dricka socker.

Det här med att gå och lägga sig är nästan lika svårt som att stiga upp. Jag har som mål att hinna i säng innan klockan två, vilket ger min ungefär fem minuter. Men det ska gå, jag har ju trots allt redan borstat tänderna ;)

Imorgon ska jag upp vid niotiden, vid elva har jag en tutorial, och sedan ska jag möta John på stan. Vi är i desperat behov av en våg, och efter att ha hittat en sådan tänkte vi gå på jakt efter julklappar. Och så ska vi givetvis äta och dricka något gott. Vardagslyx är underskattat!

Godnatt!

En utav tjejerna vi bor med har gått mig på nerverna det sista, to say the least. Hon tror minsann att hon har rätt att styra och ställa... yes, Prinsessan C sitter högt på sin piedelstal och ser ner på oss andra, eller i alla fall på mig.

Som tur är är hon sällan hemma utan oftast ute på jobbresor, men varenda gång hon är hemma ser hon till att gnälla på saker jag gör eller inte gör, eller saker jag över huvud taget inte har något med att göra.

Idag skulle jag blöta håret och kamma i lite hårinpackning. Det var inget vatten kvar i min sprutmoj, så jag gick ut i köket och fyllde den med vatten. Sedan tänkte jag att jag skulle försöka låta bli att blöta ned Prinsessans golv, så jag ställde mig nära diskbänken och sprutade ditåt. C kommer in i köket och säger: "åh, Sandra, sådär kan du ju inte göra!" Jag svarar: "det är bara vatten". "Nej, jag menar, du borstar ju håret nära disken", säger hon. "Ja, nära vår smutsiga disk som John alldeles strax ska diska", svarar jag. (Med vår menar jag förresten inte husets utan mina och Johns använda tallrikar som var de enda som stod i närheten.)

"Fine, you don't have to be so reactive" säger hon då. Och då bröt helvetet lös för mig; hon ska fan inte säga till mig hur nära min egen smutsiga disk jag får stå och borsta mitt hår. Så jag höjde rösten och sa "well, I wouldn't be so reactive if you didn't bitch about every little thing I do". Haha, jag får sällan utbrott på folk, men den här tjejen har passerat gränsen för acceptabelt beteende alltför många gånger nu...

Tilläggas ska att Kayleigh (vår andra housemate) klippte håret i köket för ett tag sen, vilket ledde till att hårtussar låg och drällde överallt, men då sa Prinsessan inte ett knysst.

Oh well, hon flyttar som tur är om en vecka, och efter det ska hyresvärden låta hennes lilla rum stå tomt. Det kommer bli en lättnadens dag när hon stänger dörren bakom sig!

Speciellt inte när det är regnigt och grått ute. Grått och trist. Tanken på att göra sig i ordning och lämna huset känns om möjligt ännu mindre lockande än att sitta kvar här hemma. Dessutom är inte ens Liverpool särskilt häftigt att vistas i på söndagar; kollektivtrafiken är mer eller mindre inställd, och allting stänger klockan fem.

Jag brukar unna mig att slappa på helgen. Skolarbete får jag nog av i veckorna, och ett par lediga dagar förtjänar man emellanåt. John och jag smällde nyss i oss en pizza (en fryst variant som värms i ugnen), och nu sitter vi här och dricker kaffe ur vad som kan vara världshistoriens fulaste muggar, och sippar Baileys ur vad som alldeles säkert är världshistoriens fulaste shotglas. Fulhet passar bra, en sådan här tråkig söndag.

Ryan och jag på puben