Nu har jag kommit hem efter en trevlig dag i stan, som började med picknick med Liza vid hamnkanalen. Liza hade med sig spagetti och köttfärssås, och jordgubbar till efterrätt - mycket ambitiöst må jag säga! Själv hade jag förmodligen inte orkat ställa mig framför spisen utan nöjt mig med att bre ett par mackor, men det är tur att inte alla är så lata som jag för då hade vi inte haft någon riktig mat att "picknicka" med ;)

Vi satt där vid vattnet i drygt en timma innan det var dags för Liza att dra sig mot jobbet (hon kämpar just nu med yrket jag övergav i panik efter bara en månad förra sommaren - innesäljare). Det kan visserligen vara bättre att ha ett tråkigt jobb än inget jobb alls, men jag blev så trött på att folk bad mig dra åt helvete hela dagarna att jag gav upp ganska snabbt. Hoppas Liza lyckas bättre än jag, creds till de som klarar av det jobbet... det är nämligen inte det lättaste. Läser du det här Liza så önskar jag dig lycka till på arbetsintervjun imorgon, du kommer klara det galant!

Dessvärre känner jag mig lite nere just nu, trots allt positivt som hänt den senaste tiden. Ibland när det händer bra saker i ens liv blir det tyvärr tydligt hur svårt vissa verkar ha att glädjas för en. Jag förväntar mig inte att alla jag känner ska hoppa högt av lycka så fort det händer mig nåt bra, det är inte alls det det handlar om. Däremot är det så att de som känner mig vet att det i flera år varit min dröm att flytta till England, och att vissa jag räknar som mina nära och kära inte ens kan öppna munnen och säga "grattis!" eller "vad roligt för dig!" när det äntligen ser ut att bli verklighet gör mig både ledsen och besviken.

Tack K. för att du lyssnar, förstår och muntrar upp mig. Det betyder mer än du tror. ♥