Home at last. Efter tre dagar i Linköping och två dagar i Vetlanda är jag nu på snabbvisit i mitt eget hem. Bor man på ett så pass tråkigt ställe som jag gör är det en fröjd att få tillbringa sina dagar utanför kommunens gränser, och ännu bättre blir det när man får tillbringa sina nätter bredvid sin John. ♥

Pappa hade en liten överraskning till mig när jag kom hem; han har tryckt mina Model Lab-bilder på canvasduk och gjort tavlor av dem! De blev så fina att jag faktiskt överväger att pryda mina väggar med bilder på mig själv, lite lagom självglorifierande sådär ;) Jag borde för övrigt passa på att ta fina bilder på mig och Brain medan tid finns, dvs innan hon flyr landet - gräset ser onekligen grönare ut i Vancouver! Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer lyckas, och det stort. Är det någon som förtjänar framgång så är det du, det menar jag verkligen. Jag är jätteglad för din skull, jag önskar bara att du kunde flytta till Kanada utan att vi skiljs åt... vore inte det drömmen?

Morgondagen ser minst sagt lovande ut! Klockan kvart över nio kommer jag stå redo och vänta på Brain och Blondie, my beloved psykologistudenter, som skriver sina sista slutprov imorgon bitti. Lycka till hörni, show them how it's done! Om allt går som planerat blir det varsitt glas vin i firarsyfte, och firande är vi verkligen värda efter allt slit vi utstått de senaste två åren. Det är hög tid att vi frigör oss från Sektens klor. Jag ser även fram emot att få innebörden av borderline amazing förklarad för mig; jag tror bestämt jag börjar tappa greppet om IB-jargongen... och tur är väl det när jag tänker efter. Framåt kvällen ska jag sätta mig på bussen mot Linköping, igen, och tillbringa ytterligare några dagar med min man. Livet är bra härligt ibland!