Vissa dagar börjar bra, andra sämre, visst, men det är fanimig inte många som börjar såhär kasst. När jag vaknade idag kunde jag knappt öppna ögonen. Någon timma senare tog jag det här kortet som bevis ifall svullnaden skulle försvinna innan jag hann till en doktor. Det gjorde den inte.

Dit gick jag, träffade en sjuksköterska, väntade två timmar i ett väntrum och fick sedan träffa en läkare. 2 timmar väntetid - tur att det inte var något allvarligare fel på mig! Läkaren tror i alla fall att det rör sig om tvättmedelsallergi och att det blir bättre om jag tvättar mina örngott i något milt, kemikaliefritt medel. Han gav mig en enorm burk hudkräm man inte kan vara allergisk mot, och sa åt mig att äta antihistamin i sju dagar.

Varför kan livet aldrig bara flyta på!? Varför måste alltid någonting krångla? När man förväntas plugga en massa underlättar det ju om man kan öppna ögonen...