Klockan närmar sig tio, och snart börjar min föreläsning. Jag tänkte att jag skulle bryta mönstret att komma precis i tid, och faktiskt vara i god tid för en gångs skull... Jag tycker jag har lyckats bra! Jag har redan vart på Tesco och köpt mellanmål i form av en banan, och på Costa där jag köpte en stor take-away latte. Koffein kommer att göra mig gott såhär på morgonkvisten :)

För första gången på några veckor har jag en lugn onsdag framför mig. Tidigare veckor har onsdagseftermiddagarna fyllts av olika möten (SSLC- och grupparbetesmöten), men idag har jag bara en föreläsning mellan tio och tolv, sen är jag fri för dagen!

Trött

När jag och John går och fikar tillsammans går vi nästan uteslutande till Rococo. Nu för tiden behöver vi ju inte ens snylta på deras internet, utan går dit bara för att det ät mysigt. Jag älskar verkligen inredningen, och att de alltid har stora, väldoftande liljor där inne. När Brain kommer hit och hälsar på ska jag definitivt ta med henne dit!

Efter fikat gick vi och handlade mat på Tesco. För första gången köpte vi crumpets (en annan sak som jag har sett ligga här i köket ett par gånger). Jag vet inte hur vanligt crumpets är i Sverige, eller om det har någon svensk motsvarighet, men jag och John hade i alla fall inte smakat på dem innan. Men nu har vi det, och gud så goda de var! Rostade med massa smör och ost... Try it!

Jag tyckte att John behövde komma ut ur huset, så idag gick vi på stan en sväng efter min tutorial. Jag åt en sub of the day på Subway - meatball marinara - mums! Och sedan drog jag med John till Boots där jag köpte två stora flaskor parfympri hårspray, och två betydligt mindre flaskor med schampo och balsam för känslig hy av märket Simple.

Här i England har de förresten flerköpserbjudanden som faktiskt är värda att nappa på. Idag, till exempel, köpte vi snabbkaffe som vi vet att vi tycker om, Nescafé Gold Blend, och då fick man två st för £7 medan en paket kostar £5.79. Jag vill dock poängtera att snabbkaffe, trots erbjudandet, är en nödlösning. Jag suckar dagligen djupt över det faktum att vi inte har någon kaffebryggare... Vilket dilemma!

Eftersom John så snällt följde med till Boots gick vi till en riktig killaffär innan det var dags för fika. MenKind heter butiken och är, precis som namnet antyder, en butik av män för män. Alternativt för kvinnor i jakt på presenter till män. Jag skrattade högt åt 'Ring of Fire - after curry wipes', haha! Bästa namnet på våtservetter jag någonsin sett!

att ca 70% av kroppvärmen avdunstar genom huvudet? An någon anledning har jag fått för mig det...

Jag har ingen aning om hur mycket sanning det ligger i det påståendet, men jag känner mig rätt säker på att en mössa hjälper än att hålla värmen så jag gick och köpte mig en idag:

Jag har sett flera Instant Hot Oat stå och drälla i köket, och ville helt enkelt veta what the fuss was about, så jag köpte ett paket själv. Jag trodde det skulle innehålla havregryn, och det gjorde det ju mer eller mindre, men inte hela havregryn på svenskt vis inte. Nope, fort ska det gå! Det här såg mer ut som pyttesmå sågspån...

Jag följde i alla fall instruktionerna på paketet. Häll sågspånen i en skål, täck med mjölk, pytsa i en klick honung, och sen in i mikron i ett par minuter. Tog ut geggan gjorde jag, och den såg måttligt imponerande ut. Men smaken visade sig vara riktigt bra - best gröt ever! Haha!

Nu råkar det ju vara så att jag är en sucker för mjöl- och mjölkprodukter i allmänhet, så tycker man inte om det är det nog ingen höjdare. Men gillar du den typen av mat tycker jag du ska testa havregrynsgröt på brittiskt vis om du befinner dig här i trakterna ;)

Jag och Natalie hade planerat in en pluggträff i eftermiddags, efter vår Organisations and Management-tutorial. Organisations and Management är ämnet jag gillar minst. Jag förstår inte riktigt hur det som kurs är relevant om man läser Marketing... Hade man läst International Business eller Human Resource Management, så visst, men som marknadsförare tvivlar jag på att jag kommer ha användning av mina kunskaper om Fords moving assembly-line. Oh well, kunskap är sällan negativt, jag har bara ingen vidare lust att göra uppgifter och skriva prov i ämnet.

Innan vi orkade ta tag i plugget behövde vi energi, och den valde vi att införskaffa på Starbucks. Jag har hört så mycket bra om en utav deras Christmas Editions - Toffee Nut Latte - att jag inte kunde låta bli att köpa en. Och tro mig, den var väl värd pengarna. Jag älskar Starbucks!

Men igår fick jag svar; två platser är bokade till oss. Så klockan 06.30 på fredag bär det av mot huvudstaden, och mot Diversity Careers Show som är anledningen till att vi åker dit.

Diversity Careers Show är en jobbmässa där man som besäkare får möjlighet att prata med och lämna sitt CV till ett hundratal potentiella arbetsgivare "Whether you're a school-leaver, or a first/second year student looking for internship, or a graduate looking for work, this is the place to meet up to 100 recruiters from the UK's most influential organisations."

Bussen tillbaka går klockan 22.00 vilket betyder att vi kommer ha minst 4,5 timmar på oss att roa oss på egen hand i London, beroende på hur länge man behöver stanna på jobbmässan. Förhoppningsvis behöver man inte stanna tills det stänger, utan kan gå lite tidigare och hinna ta en sväng på stan medan affärerna är öppna... Hur som helst är jag säker på att det  blir en toppendag! Det kan liksom inte gå fel när man är i världens härligaste stad!

Kvällen blev inte riktigt som vi tänkt oss, men det är väl sällan saker och ting blir det? Tanken var ju att vi skulle träffa Ryan och några av hans kompisar, men kompisarna hade tydligen annat för sig, så vi fick samla ihop ett 'nytt' gäng. Så fort vi bestämt oss för att vi skulle gå ut ringde jag Natalie och bjöd med henne, och hon tog med sig en tjejkompis, så vi blev fem stycken i slutändan. Inte illa för en impulsgrej!

Det blev varsin drink på Hannah's Bar innan vi drog vidare till ett betydligt lustigare ställe - en bar som specialiserar sig på Tequila, där alla möjliga tequilasmaker finns att välja bland. Natalie och Christina tog ett par shots var i bärsmaker, och själv valde jag en med kaffe- och en med kokosnötsmak. Jag hoppades att kaffesmaken skulle dölja tequilasmaken, men jag kunde inte haft mer fel... den var vidrig! Kokostequilan var däremot helt ok ;)

Vi avslutade kvällen i Natalies korridor där vi satt och snackade till tretiden. Vi hade jättetrevligt, helt klart något att göra om ifall tillfälle ges! Till och med jag, som inte är så mycket för att festa, är riktigt imponerad av Liverpools nattliv. Hade man bara haft pengar och tid hade man kunnat gå ut varje kväll i veckan utan problem - det händer alltid något i den här staden...

Fredagen den trettonde började allt annat än bra. När jag vaknade hade allergisymptomen återkommit med förnyad styrka. Eller, okej, svullen var jag inte, men jag vaknade med sårskorpor i ögonbrynen och vätskande utslag på flera ställen i ansiktet.

Gå till skolan var det sista jag ville göra; helst ville jag vara krypa ned under täcket igen och tycka synd om mig själv. Men jag öste på foundation över alla utslag (inte det smartaste man kan göra, jag vet, men valet stod mellan att sminka över så gott jag kunde eller stanna hemma), fyllde i ögonbrynen lite grann och tog minimalt med mascara på övre fransraden. Sedan gömde jag mig bakom mina glasögon:

På sätt och vis drar väl glasögon uppmärksamhet till ögonen, men jag tror att folk snarare ser mina röda glasögon än huden bakom ifall de ser mig på håll, så jag chansade.

Ifall någon undrar var det sminkborttagningsservetter som var boven den här gången. När tvättmedlet var problemet fick jag utslag på halsen med, men nu var det bara precis där jag använt servetterna. Det tär något fruktansvärt på psyket när ens ansikte ser ut som ett slagfält... Jag hoppas innerligt att jag slipper fler allergiska reaktioner. I can't take it anymore.

På väg hem från skolan tittade jag in på en "chippy" och köpte med mig två enorma porttioner fish and chips. Enorma! Sedan fick jag vänta ett bra tag på bussen innan jag kunde ta mig hem; trafiken är sanslös vid femtiden... Oh well, jag kom hem till slut, och jag och John gjorde tappra försök att äta upp allt. Tro det eller ej men vi lyckades nästan! Jag tror minsann att vi sakta men säkert håller på att förvandlas till ett par scousers ;)

Efter maten däckade jag i sängen - paltkoma är bara förnamnet. Men nu, kvart i två på natten är jag alltså pigg och glad... passande! Jag tog mig i alla fall i kragen och förberedde mig gott och väl inför morgondagens seminar i Fundamentals of Marketing.

Om saker och ting går någorlunda som planerat väntar en rolig helg. Jag är kanske något av en pessimist som inte vågar hoppas på för mycket, men planen är att vi ska gå ut (eller stanna inne, ej bestämt än) med min klasskamrat Ryan och några av hans vänner. Jag föreställer mig att hans kompisgäng är en skön bunt äkta scousers så det ska nog bli en finfin kväll om det blir av!

Godnatt!

Jag har varit kass på att uppdatera de sista dagarna, och vill bara tala om att vi lever och frodas här ändå. Det finns så mycket roligt att göra i den här stan och så många platser att se, att jag skulle kunna skriva och publicera bilder här stup i kvarten - om jag bara hade haft tid och pengar att faktiskt göra dessa saker, vill säga. Men den senaste tiden har jag tyvärr bara varit i skolan, pluggat hemma, eller sovit.

Trots att det finns många jobb att söka här är det lättare sagt än gjort att faktiskt få ett man vill ha. John har ringt upp några arbetsgivare som bokstavligt talat sagt att de inte tar in fler ansökningar till jobbet de annonserat ut; det är så himla många människor som söker varje jobb. Även skitjobben, men sådana hoppas jag ju givetvis att han slipper. Det är verkligen synd att världsekonomin ska se ut som den gör... But don't you worry, vi har en plan! ;)

Nu har vi bokat flygbiljetter hem! Den 21:a december flyger vi till Sverige, och där stannar vi i hela tre veckor. Det blir verkligen skönt att åka hem över julen och äntligen få träffa familj och vänner igen. :D

Idag kom äntligen ett efterlängtat postpaket från mamma och pappa innehållande Ahlgrens bilar, turkisk peppar och Kalles kaviar, bland annat. Underbart!

Vid tjugo i ett gav jag mig ut i det sämsta vädret vi haft här - massa regn och blåst. Oväntat nog har vi haft jättefint väder här fram tills nu; senast förra veckan såg jag folk med flipflops på fötterna utomhus. Flipflops i slutet av oktober är förresten inte okej! I alla fall inte i den här delen av världen.

Mellan Consumer Behaviour tutorial:en och föreläsningen i samma ämne gick jag och fikade med Natalie på Costa. Mycket trevlig tradition! Egentligen föredrar både hon och jag Starbucks, men Costa ligger väldigt lättillgängligt på skolområdet, och man har sällan tid att ta sig in till stadskärnan under skoldagen. För en gångs skull kom jag ihåg att ta bilder, så nu dyker Natalie upp här i bloggen för första gången :)

Jag tycker det är jättekul att ha någon att fika med om dagarna även här i England. Här har jag ju tyvärr inte tillgång till mitt fabulous fika-crew, dvs Paulina och Kalle... när vi väl får till en reunion kommer jag säkert däcka av fikaöverdos haha ;)

Nu när vi håller på med grupparbeten tar jag med mig lilldatorn till skolan, och igår på lunchen skrev jag ett blogginlägg när jag satt och fikade på Costa. Natalie hade spanskalektion så jag hade ingen att fika med utan gick ensam. Så jag skrev, tog en webcambild, och skulle precis publicera det när batteriet dog. Inget problem, tänkte jag, då jag alldeles strax skulle vidare till biblioteket. Men när jag kom till biblioteket och sticker in datorsladden i eluttaget vill datorn inte starta. På-knappen började lysa, fläkten stönade lite, men skärmen förblev svart.

När jag kom hem tog John över, men han fick inte heller igång den. Han försökte uppdatera bios, men det gav inte något resultat, så istället skruvade han isär hela datorn. Datorns alla delar låg i en stor hög, och jag accepterade att den lämnat mig. Jag kollade vad liknande datorer kostar här, flyttade runt en del pengar och förberedde mig för att köpa en ny imorgon (idag).

John däremot fortsatte med skruvandet, och tro det eller ej, men han lyckades till slut få den att både fungera och se ut som den ska igen! Miracles do happen!

Jag hittade inget hudvänligt tvättmedel igår, så jag handtvättade örngotten i babytvål och vatten istället, och det verkar hjälpa. Jag har ätit ett par antihistamintabletter, tvättat ansiktet med babytvål och smörjt in med salvan läkaren gav mig, och det har verkligen gett resultat! Svullnaden har nästan gått ned helt, och huden på ögonlocken har blivit mjuk igen och slutat flaga. Dessvärre är jag fortfarande illröd kring ögonen, men det lägger väl sig snart det med, hoppas jag innerligt!

Jag och John var på stan en sväng tidigare. John köpte tre slipsar - det behövs ju i det brittiska arbetslivet, och själv gick jag på jakt efter milt tvättmedel. Konstigt nog fanns det varken på Tesco eller Sainsbury's, men på Wilkinson hittade jag lyckligtvis ett som jag köpte med mig två paketer av :)

Jag köpte även en liten plastbyrå med tre lådor, som jag tänkte skulle hjälpa oss att hålla ordning i vårt lilla rum. När vi kom hem städade jag ordenligt och omstrukturerade innehållet i lådor och hyllor, tills allting låg på sin plats och faktiskt fick plats utan problem. Snacka om att det är omständligt att hålla det välstädat när man bor litet och har alldeles för många grejer!

Vissa dagar börjar bra, andra sämre, visst, men det är fanimig inte många som börjar såhär kasst. När jag vaknade idag kunde jag knappt öppna ögonen. Någon timma senare tog jag det här kortet som bevis ifall svullnaden skulle försvinna innan jag hann till en doktor. Det gjorde den inte.

Dit gick jag, träffade en sjuksköterska, väntade två timmar i ett väntrum och fick sedan träffa en läkare. 2 timmar väntetid - tur att det inte var något allvarligare fel på mig! Läkaren tror i alla fall att det rör sig om tvättmedelsallergi och att det blir bättre om jag tvättar mina örngott i något milt, kemikaliefritt medel. Han gav mig en enorm burk hudkräm man inte kan vara allergisk mot, och sa åt mig att äta antihistamin i sju dagar.

Varför kan livet aldrig bara flyta på!? Varför måste alltid någonting krångla? När man förväntas plugga en massa underlättar det ju om man kan öppna ögonen...

I morse vaknade jag med tårar på kinderna efter mitt livs hemskaste mardröm. Jag kan ju säga att det inte direkt var lockande att stiga upp efter det, men det var jag givetvis tvungen att göra ändå. Jag avskyr verkligen mardrömmar som är så hemska att känslan håller i sig ett bra tag efter att man vaknar :/ Traskade iväg till skolan gjorde jag vid halv tio, och kom för en gångs skull ihåg att ta med mig min ipod. Ett gäng briljanta Stones-låtar gjorde mig sällskap innan föreläsningen, och det lyfte som tur är humöret en hel del!

På lunchen gick jag och fikade på Costa med Natalie. Hon är studentrepresentant för International Business, så vi går på samma SSLC-möten (SSLC = Staff-Student Liaison Committee). Skolårets första möte hölls idag, och det som diskuterades mest var att eleverna klagar på den dåliga feedbacken man får på uppgifter man lämnar in. Vi förstaårselever har bara fått en uppgift betygsatt hittills, och feedbacken på den var usel! Det var tydligen ett flertal elever som blev underkända, och varken de eller vi som klarade oss har fått några skrivna kommentarer alls. Det enda vi fick var några ticked boxes (ex Is the assignment written in the required academic style? No[ ] Yes [X]. Problemet för mig personligen är att de har kryssat i Yes för alla påståenden, och ändå är betyget 'bara' 60%. Om de kryssar i att man gjort allt rätt och inte skriver några kommentarer, hur ska man då veta hur man ska förbättra sig?

60% är jag ändå väldigt nöjd med med tanke på att det är den första uppgiften (plus att jag gjort bättre ifrån mig än många britter trots att engelska inte är mitt modersmål, yay!). 60% motsvarar något de kallar 2:1, vilket ungefär innebär det näst bästa betygsskiktet. Går man ut med 2:1 är det bra nog för att bli anställd var som helst som det man är utbildad till, om ni förstår vad jag menar. Får man sämre än 2:1 kommer de flesta bara lägga ens CV åt sidan, or so I've been told. Världen är hård.

Efter SSLC-mötet väntade tre timmar grupparbete (med Natalie, Duncan, Ryan och Mark). Vi börjar med en uppgift i Fundamentals of Marketing där vi ska apply the principles of marketing to a campaign, och vi har valt att arbeta med chokladmärket Cadbury, ska bli intressant att se hur det går! Grupparbete är som bekant inte min cup of tea, men min grupp består i alla fall av riktigt skönt folk - alltid något :)

När vi grupparbetat klart hade det blivit mörkt, och då var Ryan så snäll och skjutsade hem mig. Ryan är ett år äldre än John och verkar vara en riktigt schysst kille, så jag övertalade honom att ta med mig och John ut nån gång. Hoppas det faktiskt blir av!

När jag kom hem var jag helt slut, så jag däckade i sängen och sov i tre timmar, haha!

För ett otränat öga ser det här inte så märkvärdigt ut, men ett otränat öga har så fel, så fel. Det här är det bästa som hänt mänskligheten sedan färdigskivat bröd - I kid you not.

En halvtimme innan jag skulle iväg till skolan knackade det på dörren, och det var DHL som hade ett paket med kläder till mig! Jag beställde det i helgen och hade inte förväntat mig att det skulle komma så snabbt (jag antog att paketet skulle skickas med posten, och det är ju poststrejk här...). Trevligt att Matalan använder sig av en budfirma tycker jag :)

På bilden nedan är det ena jeansparet som kom idag (jag älskar den udda färgen!):

På bilden ser det nästan ut som fläckar märker jag nu, men det är det som tur är inte, utan bara sömmar och slitningar. Sitter som en smäck gör de också! Men det allra bästa är priset; de kostade bara £4. Fyra pund är inte mycket.. en liten cappuccino kostar £2, så istället för två koppar kaffe fick jag ett par byxor. Lyckan är total, haha!